Sommaren har varit helt underbar - lång ledighet tillsammans med hela familjen inklusive maken faktiskt :) Han har bara hoppat in och jobbat extra några dagar här och där. Den här sommaren har varit barnens och hundarna mestadels. Staket och faktiskt veden, som vi hade planerat att göra klart den här sommaren har fått stått tillbaka. Veden ska vi faktiskt göra ett stort ryck med under nästa vecka, även om väldigt mycket har blivit klyvt och staplat redan. Vi körde lite familjearbete med veden en sväng, alla fem hjälptes åt - då hände det lite med vedhögen kan jag säga.

Kalas har vi haft och varit på också - i massor. Det börjar i slutet av juni och fortsätter precis två månader framåt, så ett kalas återstår innan de värsta kalasmånaderna är över. September månad är däremot väldigt lugn, sedan kommer det fyra kalas i oktober månad, varav tre är inom loppet av en vecka. Två av dem ingår i vår familj - Wilda som fyller tre år och fem dagar senare är det Uffe som fyller.

5- och 6-åringen fyller med bara tre dagars mellanrum. Så när äldsta dottern Nova skulle fylla sex år så hade tjejerna ett gemensamt barnkalas. Alla kunde inte komma, men det blev ändå totalt elva barn. Full rulle i några timmar med andra ord. När mellandottern Engla sedan fyllde fem år, så hade vi kalas för släkten - så då fick båda två en massa paket igen.

I sommar har 5- och 6-åringen varit på ridläger, vilket de tyckte var superkul. Tillsammans med mig och min moster så har de även fått åka tåg till grannkommunen (första tågresan för 5-åringen). När vi kom fram så tittade vi runt lite i affärerna, handlade lite bröd så att vi sedan kunde gå och mata ankorna (vilket inte var så himla roligt då de var väldigt många och väldigt gamiga). Till lunch blev det pizza, och det smakade väldigt bra. Efter att vi hade shoppat lite mer så gick vi ner till hamnen där vi satt oss ner och vilade och åt lite glass. Därefter gick vi vidare längs hamnen för att se om Kustbevakningens båt hade kommit in - det hade den. Tjejerna blev jätteglada när de fick komma ombord och se hur det var på båten och träffa "Kaptenen" :) När båtvisiten var över så knallade vi tillbaka till tågstationen - det var två trötta men glada barn som satte sig på tåget på väg hem.

Marknaden i Bergvik har töserna och jag tillsammans med mina föräldrar hunnit med också. Det blev några karuseller och så klart en varsin klubba innan det var dags att åka hem.

Tillsammans med mina föräldrar så har hela vår familj varit till Solleröns camping. De har en underbar badplats och en jätterolig lekplats som barnen har utnyttjat till max. Andra dagen vi var där så åkte vi till Tomteland - vilken dag och vilket väder, alla var trötta när vi kom hem (vilket dock inte hindrade barnen från att bada och leka). Under tiden vi var där så fick hundarna snällt bo på hundhotell - Häggesta hund och katt i Bollnäs. Faust har varit där tidigare, då tillsammans med Kaiser, våren 2008. Det är första gången vi lämnar bort Doris och Hector, så det kändes lite konstigt att inte ha dem med och man saknade dem när man var borta. Tror inte att de förstod vad som hände när vi lämnade dem heller. Överlyckliga blev de inte när vi kom och hämtade dem, som vi hade trott - självklart blev de glada, men de tyckte att det fanns dofter som var intressantare att ta reda på vart de ledde än att hälsa mer på oss. Tror ändå att de blev glada över att vi kom tillbaka och hämtade dem, så att de inte trodde att vi hade övergivit dem för alltid :)

Badat i poolen här hemma har vi gjort en hel del i sommar, samt att vi har varit till havet och badat med hundarna. Det är alltid lika härligt att se dem när de badar och leker. Doris som jämt ska jaga de stackars trollsländorna eller måsarna också för den del, eller ja - hon hinner ju aldrig fram till måsarna - hon är ju inte direkt graciös i vattnet när hon hoppar och skuttar. Hector som blir modigare för varje gång - när de gäller de läskiga stenarna som ligger i/under vattnet. Doris däremot är helt orädd, hon klättrar upp på stenarna i stället - hon kanske får bättre sikt över var trollsländorna håller hus. Faust han bara strosar runt, är han inte i vattnet så gör han en sandpanerad rottweiler av sig i sanden *uppskattas inte så väldigt mycket av husse och matte*. Simma - tja, det är inget som är någon direkt favorit för någon av dem - men det gör det när husse släpar med dem så långt ut att de inte kan nå botten.

Promenader, cykling (för husse och hunden bredvid så klart), bada i havet, springa i sandgropen samt härjat fritt inne på Flyget i skogen där - har det blivit många gånger under sommaren. Känns inte som om livet som hund är så himla trist ändå :)

Måste bara få dela med mig om en grej som Doris har gjort - vår tokiga prinsessa. Hon blev ju steriliserad den 30 maj, och efter tio dagar så var vi iväg och tog bort stygnen. Vi frågade då veterinären om det gick bra att hon badade, eftersom hon blev väldigt sur när hon inte fick gå i vattnet två dagar innan då vi hade varit iväg och badat. Han tyckte att vi kunde nog avvakta ett par tre dagar, detta eftersom hon var lite svälld vid något stygn. Sagt och gjort - så fick det bli. Till saken hör att Doris inte är så intresserad av kissa när hon är kopplad, så vi hade henne lös hemma på gården när hon skulle rastas morgon och kväll efter att hon hade steriliserats. Samma dag som hon hade blivit fri från stygnen, så släppte jag ut henne lös på kvällen. Hon gick jättelugnt bredvid mig nedför trappen och ca tre meter till - sen stack hon. I raketfart sprang hon iväg, använde den lilla slänten som språngbräda och hoppade rakt ner i poolen. Poolen är ca 1 meter hög och den bara flög hon över, och som sagt, hon hamnade mitt i poolen. Min första tanke var dock inte hur det hade gått med såret, utan det var: Hur sjutton ska jag lyckas få upp en dyngsur 40 kg hund ur poolen. Det slutade med att jag var minst lika blöt som Doris :) Jag fick in henne till kanten och sedan välte jag över henne på rygg mot mig, och sedan kunde jag släppa ner henne. För naturligtvis jobbade Uffe och det var bara jag och tre sovande barn hemma.

Som ni säkert vet sedan tidigare så är Doris vår första tik, så vi har väl inte riktigt koll på hur de fungerar jämt. Doris har ju alltid varit hoppig och skuttig och älskar att leka med allt som liknar en boll och framför allt gosedjur. Efter att vi steriliserade henne så har blivit ännu hoppigare och skuttigare, om möjligt. Hon pratar så som hon gjorde när hon var jätteliten - och det är flera gånger varje dag. Hon smyger nästan jämt omkring och vill att Hector ska leka med henne - så full i bus. Hennes prat är egentligen bara att hon gapar flera gånger mot en - det kan hon göra när hon kommer in i rummet som vi är i, på kvällen när vi ska lägga oss, när vi pratar med henne.....och vid många många fler tillfällen. Naggas gör hon också - rätt vad det är så kan man få ett nagg i rumpan eller låret - hon gör verkligen allt för att få vår uppmärksamhet. Men det är just hennes små egenheter som gör att vi älskar henne så mycket, gohjärtat :)

Hälsokontrollen som vi gjorde på Faust i juni visade inga konstigheter - allt lät och kändes bra på honom. Det kändes väldigt skönt att allt verkar bra med honom, han är i alla fall 7 ½ år nu.

Blev smått chockad när jag gick in på hemsidan idag (började skriva igår, därav gårdagens datum) - 374 stycken besökare - bara idag. Är det någon som driver med oss eller ???

Jag har lagt upp några nya bilder i galleriet också. Uffe ska ta och ändra bilden på framsidan, för det är något som jag inte kan.....inte än i alla fall. Önskar att jag kunde så slapp jag bråka med honom varje gång :)

Tjing tjing

Nyblivna 5-åringen Engla med Doris och Hector

Fredag den 17 juni åkte Uffe och jag ner till Stockholm tillsammans med småvovvarna Hector och Doris - årets SSU-helg kunde börja. Alltid när det är SSU så är det vår lediga helg tillsammans, utan barn men med hundarna istället. Vi har varit på SSU sedan 2005, då hade vi bara Faust. Kaiser hämtade vi hem dagen efter utställningen. Faust har ju aldrig gillat utställningar, han vägrar liksom att visa upp sig - han skjuter rygg som en katt och går allmänt konstigt. MEN, inte på SSU - där visar han upp sig som om han aldrig hade gjort annat i sitt liv. Han har fått SG (sehr gut) varje gång där, och ett år blev han placerad som nia, men hunden bredvid honom började göra utfall gång på gång när de stod uppradade under placeringen, så honom visade domaren ut. Faust blev därmed uppflyttad en placering, till åttonde plats. Året därpå åkte vi ner med både Faust och Kaiser, och så har det fortsatt. Enda gången vi inte åkte ner var 2009, samma år vi hämtade hem Hector och Doris. De var båda för ung för att få vara med på SSU:n då, vilket jag tycker var väldigt tråkigt i och med att vi aldrig har ställt ut någon av våra hundar då de har varit valp. Så det hade varit roligt att fått visa upp dem då faktiskt.

Hur som helst, just SSU-helgen så skaffar vi barnvakt och åker iväg bara vi två och hundarna, och bor på hotell hela helgen.

I år skulle Hector gå i Öppenklass, och det för första gången någonsin. Det kändes lite pirrigt i och med att konkurrensen är mycket hårdare där. Jag har för mig att Öppenklassen brukar vara på lördagar, men i år var den lagd till på söndag. Så på fredag när vi åkte ner så stannade vi så klart till hos uppfödaren Helena. Uffe lagade mat till oss alla och vi pratade och hade trevligt, som alltid när man är hos Helena. En annan Deminashundägare kom förbi när vi var där, Mona, hon skulle bara köpa hundmat men vi hann prata en hel del med henne ändå. Hon hade den "riktiga" Doris, det vill säga Deminas Doris. Vår Doris heter ju Deminas Kamasutra i stamtavlan, så hon är ju inte ursprungs-Doris kan man säga :) Den "riktiga" Doris var en stor Doris. Mona visade kort på henne och hon hade inte det här snipiga lilla huvudet som vår Doris har, så det var stor skillnad på dem. Jag tycker att vår Doris är så underbart söt, fast samtidigt så är jag väldigt mycket för de här stora, platta huvudena som rottisar ska ha. Skulle dock inte vilja ha någon annan än just vår Doris - hon är den perfekta underbara charmiga lilla tik som gör att vi kommer att skaffa en till tik efter att hon har gjort sin tid här på jorden. Happ, då kom jag från ämnet igen...

Efter att vi hade varit hos Helena ett antal timmar var det dags att bege sig till hotellet. Vi tog samma hotell som förra året (Best Western - Capital Hotell i Årsta), eftersom vi tyckte att det var så bra grönområde där samt med ett jättebra promenadstråk. Det tog sin lilla tid att komma till Årsta från Täby - det hade tydligen hänt någon olycka och vi blev omdirigerade. Det blev inte så mycket mera gjort den dagen - några promenader med hundarna hann vi med, sedan tog vi det lugnt på hotellet bara.

På lördagen hade vi planerat in en träff med en av mina äldsta vänner, Anna. Vi har känt varandra sedan vi var fem år och då vi båda bodde i Umeå, helt sjukt vilken lång tid vi har känt varandra. Det var jätteroligt att få träffas igen då vi inte har sett varandra sedan SSU:n 2007. Vi fick även träffa hennes charmiga dotter, som är född samma år som vår yngsta, 2008. Vi letade ett matstället bra länge, så länge att jag fick ont i fötterna till och med :) Tillslut hittade vi ett och vi satt och surrade en hel del medan vi åt. Därefter åkte vi tillbaka till  hotellet och tog ut hundarna på en promenad igen. Jag tror inte att vi gjorde så mycket mera än att bara var, plus att vi skämde bort hundarna med många promenader.

På söndag var det alltså dags för Hector att ställas ut. Utställningen började kl 10:00. Mellan 07:30 och 08:00 var vi ute och gick med hundarna, och vi klarade oss precis från regnet. När vi kom tillbaka till hotellet så gick vi in och åt frukost, och när vi satt där så började det att regna....och det regnade och det regnade....och det slutade aldrig. Vi har alltid släpat med oss regnkläder till SSU:n, men den här gången struntade vi i det - så ja, det var väl vårt fel att det regnade hela söndagen.

Som tur är så har vi både utställningstält och burar till hundarna. Så vi satte upp tältet och ställde in burarna med hundarna i där. Bredvid oss hade vi Paul, han som har Imaro, så honom passade vi på att prata med lite med. Alltid lika roligt att träffa folk som man har fått bra kontakt med tidigare. Det är även väldigt roligt att lära känna nya rottisägare så klart, vilket vi också gjorde :)

Hector uppträdde väl inte precis exemplariskt i ringen, jag vet inte om det är hjärnspöken, osäkerhet eller om det är för att han har blivit skrämd av en annan hund när han var liten. Detta beteende hade han då alla rottishanar var i ringen samtidigt. När det bara var Uffe och Hector i ringen, då domaren skulle bedöma honom, så var han mycket lugnare. Han ställde upp sig fint och det var inga problem att visa tänderna eller så heller. Jag stod en liten bit framför honom och fick honom uppmärksam på tennisbollen. I år hade de gjort som en extra liten ruta framför där hunden skulle stå och bli bedömd, och där fick någon annan, i detta fall jag då, stå och locka på Hector. Jag tycker att det var en jättebra idé, så slipper folk från höger och vänster försöka få hundens uppmärksamhet. Jag hörde inget av vad domaren sa, där jag stod, så jag frågade Uffe om han hade snappat upp något. Ja jo, han hade ju hört att det var många "sehr gut", men nja, han visste inte så noga, det hade inte känts så bra tyckte han. Efter att alla hundar hade blivit bedömda så var det dags att ta in alla i ringen igen. Hector skötte sig aningen bättre denna omgång.

Har jag nämnt att det regnade, för det gjorde det, fortfarande, och mycket. Vi var så blöta så vi brydde oss inte längre, jag tror inte att våra skor har torkat än i dag :) Hur som helst. Domare kom fram till var och en och sa "stay/Excellent" eller "gut/sehr gut/tack så mycket". Hector fick ett "stay" och fick därmed stanna kvar i ringen. Totalt 14 hundar blev kvar. Först fick de gå, och sedan när de hade någorlunda jämna avstånd till varandra så ökade de takten, för att sedan börja springa....och de sprang. En efter en plockade domaren in hundar i mitten, men inte Hector, så de sprang vidare. Förr om åren så har de placerat tio hundar, så jag visste inte riktigt om han tog ut de hundar som skulle gå vidare till finalen där i mitten eller vad han höll på med. När det var åtta hundar i mitten och sex stycken som sprang runt runt, så visste jag fortfarande inte hur domaren tänkte göra. Hector var en av de som fortfarande sprang. Efter ytterligare några varv så plockade han in Hector i mitten av ringen, sa tack så mycket till dem, och kvar hade han bara fem som han tänkte placera. Liiiiite snopet att snubbla på målsnöret, att bli uttagen som hund nummer sex, när det är fem-i-topp som gäller. Men, vi är ändå superstolta över Hector. Han fick betyg V, det högsta man kan få. Förra året, då han gick i Unghundsklassen, då fick han "bara" G. Så han gjode ett rejält uppsving där.

Doris fick så klart inte sitta i buren hela tiden, utan hon var ut och hälsade på snyggingarna Imaro och Deminas Viggo.

Kritiken ska jag nu ta och lägga upp under Utställningar och Resultat. Snälla kennelmamman Helena har översatt kritiken åt oss, vilket vi tackar så mycket för.

Tyvärr har vi inga bilder från SSU:n, jag ville helt enkelt inte dränka kameran. Regnet ? Ja, det följde med oss ända hem.

Tjing tjing

...redan varit iväg till Bo i Täby för sin sterilisering. Vi kände att vi ville flytta på hennes tid som vi hade den 17 juni och vi hade då turen att få en tid redan den 30 maj. Maken jobbade 12-timmars natt, så Doris och jag tog Chryslern kl 05:00 på måndagmorgon och åkte ned till Hagsta krog, där vi hade bestämt oss för att mötas upp. Strax efter kl 06:00 dök maken upp och vi åkte gemensamt ner till Täbys veterinärklinik. När vi var framme så hittade vi inte kopplet, vilket jag vet att jag hade tagit med mig ut till bilen. Efter lite funderande så kom jag fram till att det måste har ramlat ner från biabädden som jag lutade mot bilen för att fixa i ordning något annat först. Så lösningen blev ett spännband från Biltema. Jag skyller på en trött matte - det tillhör ju inte vanligheten att kliva upp 04:30 :)

Efter att Doris hade blivit inskriven och Bo hade undersökt henne och gett henne lugnande så stannade vi kvar en stund med henne. Doris som är så väldigt låg i vanliga fall var ju ännu värre nu, men hon var så klart rädd. Till och med Bo tyckte synd om henne. Vi lämnade Doris ca halv nio, och inte förrän 14:30 fick vi hämta henne. Allt hade gått bra och hon såg relativt pigg ut, hon vinglade inte allt för mycket medan hon gick till bilen. Hon hade fått smärtlindring för dagen, och vi hade fått hämtat ut för ytterligare 3-4 dagar. Tratt skulle hon ju så klart ha på sig också. Oj oj oj, säger jag bara. Så fort man sätter på henne tratten så blir hon förstenad - hon rör sig inte! Första dagen hon rörde på sig med tratten på var igår, då gick hon ett helt varv på entréplan (det är öppet så att både barn och hundar kan springa runt runt runt i huset - och det gör de...OFTA). Då hade hon ändå haft tratten på sig en hel vecka. Det går jättebra att ta på henne tratten, hon kommer fram och sticker i huvudet själv - men sen är det som sagt var tvärnit, hon sitter där hon sitter - med tratt :) Nätterna har inte varit så roliga heller, för så fort hon ska byta sovställning så måste jag hjälpa henne. Hon kan sätta sig upp, men så fort hon stöter i det minsta lilla med tratten så är det stopp. Så jag går då upp och lägger omkulle henne. Det är i och för sig inte så jobbigt med tanke på att alla tre hundar har sina biabäddar i vårt sovrum. Det är snarare bristen på sömn som gör att man inte riktigt är sitt rätta jag under dagarna. De två senaste nätterna har hon dock lagt sig till rätta själv, och på torsdag är det dags att ta bort stygnen. Jag hoppas att allt ser bra ut och att hon kan bli fri från tratten efter det. Hur vi ska kunna hålla henne lugn i två veckor till är dock ett mysterium. Det märks att hon inte har fått gjort av med någon energi under en veckas tid nu. Vi får ju gå lite längre promenader och så nu, men hon ska ju inte hoppa och busa. Och det är ju det som hon vill. Jag fasar lite över hur mycket bus Hector kommer att få utstå när hon är helt återställd.

Det positiva med den här operationen, för Doris alltså, är väl att Faust tycker om henne nu. Förut har han bara gillat henne när hon har löpt, men nu kan han komma och pussa på och tvätta henne när som helst. Det har han som sagt var aldrig gjort förr.

På torsdag när vi ska ta stygnen på Doris så ska Faust få en hälsokontroll också. Han har blivit så slö på sista tiden, det känns som om han inte mår riktigt bra. Han ser ut att ha det tungt när han går också, det syns framför allt på frambenen. Men är man en stor rottiskille på 52-55 kg så tar det väl ut sin rätt på benen, det blir väl jobbigt att bära upp en sådan tung kropp.

Nu närmast är det utställningen i Södertälje (SSU) den 17-19 juni. Om jag inte minns fel så ska Hector ställas på söndag, i Öppenklass då. Spännande!

Det har inte blivit några nya bilder tagna på hundarna, mycket på grund av Doris operation. Jag ska dock lägga in några nytagna bilder på töserna.

Tjing tjing

Faust på Stenö

Hector på Stenö

Vi kunde inte hålla oss helt borta från utställningarna, vi har anmält Hector till SSU den 17-19 juni. Det är första riktiga utställningen i år, det är första gången han blir bedömd efter de nya reglerna och det är första gången han är med i Öppen klass. Mycket nytt och rätt så pirrigt måste jag säga. Doris ska även steriliseras på fredagsmorgon den 17. Det känns skönt att det äntligen ska bli av, även om jag känner med henne. I och med att vi bestämde oss för att ställa ut Hector så har jag börjat med utställningsträningen igen - det gillas.

I måndags, den 9 maj, var det årets hittills varmaste dag. Det var minst 24 grader varmt, så vi hämtade hem töserna tidigare från dagis och tog hela gänget med oss ner till Stenö och havet. Vattnet är väldigt långgrunt i vanliga fall, men nu var mer än bara långgrunt, det kändes som om stranden hade vuxit en bra bit. Hector och Doris bara flög ut i havet och sprang på som tokar i vattnet. En underbar syn. Doris for iväg och jagade fiskmåsar, som dock befann sig uppe i skyn, men det hindrade inte henne från att springa efter dem. Hector var väääldigt skeptiskt mot stenarna i vattnet, i år igen, men den här sommaren så vågade han sig faktiskt fram och nosade till och med på dem. Han smög både länge och väl innan han vågade nosa på dem dock - väldigt gulligt att titta på.

Efter en timmes lek och bus i havet så åkte vi hem, Hector somnade sittandes med huvudet på mitt armstöd *sötisen*.

Har lagt in några nya bilder i galleriet på dem alla tre, bilderna är från 1 maj och 9 maj. Tänk på att sidan bara visar 20 bilder i taget, för att se fler så måste ni klicka fram till nästa sida med 20 nya bilder, eller välj att visa alla bilder på en gång.

Vi närmar oss 10 000 besökare nu, i skrivande stund är det 9 893 stycken för att vara exakt. Tänk så många besökare på mindre än ett år, superroligt, tack alla :)

Tjingtjing

Snyggningarna ute på flyget 1 maj 2011.

Killen jag-kan-sitta-rak-i-ryggen-Hector, sötis Doris och chamiga Faust.